amandaalmighty

Jag sparkade och slog till den när den inte skötte sig. Jag släpade den hela vägen mellan mina hem, använde den som vilobänk och tappade den i marken ett par gånger. Jag använde den som bord och spillde ut alla tänkbara substanser. Jag slet ut sladden för att jag inte orkade stänga av ordentligt. Jag laddade ner över 20.000 låtar, filmer, spel och program tills hårdisken var fullproppad med alla tänkbara virus utan att bota den.

Jag förstår inte, vad gjorde jag för fel? Tur att man har en till dator i alla fall.

VARFÖR finns de inte en endaste liten sketen pizzeria i vaxholm som gör hemkörningar??? Jag är en klassisk, likblek, översittar svenne som spenderar all min lediga tid (samt 82% av min skoltid) i sängen medan jag tittar på film och sakta men säkert jobbar fram liggsår. Och om jag inte ens orkar resa mig upp ur sängen för gå till mitt eget kök och hämta mat, och dessutom oftast inte ens är villig att ta risken att det kanske inte ens finns något gott, och därav utsatt mig för en totalt meningslös och energiberövande ansträngning. Då undrar jag följande: HUR skulle jag då orka vandra ända till pizzerian? För att sedan vara tvungen att vänta i en kvart på maten? Vaxholms kommun borde verkligen lägga mer tyngd i de problemen som alla vi Vaxholmare som valt att vara rörelseförhindrade får tampas med vardagligen! Istället för att bygga rullstolstrappor till vaxholms icke existerande rullstolsbundna så bör pengarna gå till en splirrans ny pizzeria, special anpassad för oss Retarded by choisare!! Jag yrkar bifall för alla följande attsatser: En pizzeria som inte bara kör pizzan till dörren, utan också serverade den färdigslizead ända fram till din soffa!

2. En chafför som hämtar u AMANDA FOR PRESIDENT!!

Dår låg jag i sängen, kraftlös och utsvulten, omringad av flugor som antingen vill äta mig eller bajsa på mig (eller äta mitt bajs, vad nu flugor gör). Och medan malariamyggorna gjorde sitt undrade jag varför i hela helvetet inte en enda av alla vaxholms sketna pizzerior har hemkörning.

Jag är, som många andra vaxholmare, en klassisk likblek översittar svenne. Jag spenderar all min lediga tid (och enligt CSN även ca. 87% av min skoltid) i sängen och tittar på film medans liggsåren sakta men säkert växer. För det mesta orkar jag inte ens resa mig upp och gå 5 meter till köket. Risken att inte hitta något gott är inte värd en sådan energiberövande ansträngning. Och om jag inte ens orkar koka pasta, varför skulle jag då orka gå hela vägen till pizzerian, för att sedan vara tvungen att vänta i en kvart på maten? Inte en jävel orkar. Kör hem den till mig simpla tjänare!

Vaxholms kommun borde verkligen lägga mer tyngd i problemen alla vi som valt att vara rörelseförhindrade får tampas med vardagligen. Istället för att bygga handikapps rampar till vaxholms icke existerande rullstolsbundna.

Mitt på vägen såg jag en fet snigel glida fram på sin första sommarrengns tur. Men jag kunde verkligen inte förmå mig att trampa på den...

Så som jag alltid gjorde förut! För att få höra det fantastiskt krispiga ljudet av snigelskalet när jag sakta krossar den med min stora känga och fantiserar om det tysta lilla snigel dödsrop som hörs på en annan frekvens som bara sniglar kan höra. Och med ett litet ondskefullt leende se på när livet lämnar snigeln och efterlämnar en fläck av något som en gång var en levande kompakt slem klump, men som sedan mosats så platt som möjligt och täckts av vassa skalspillror som skär in i kvarlevorna.

Vad har hänt med mig? Varför är jag inte ond längre?

När blev jag så snäll och barmhärtig?

Jag borde dräpt jäveln för gamla goda tiders skull.

Mitt på vägen såg jag en fet snigel glida fram på sin första sommarrengns tur.

Men jag kunde verkligen inte förmå mig att trampa på den... Så som jag alltid gjorde förut!

För att få höra det fantastiskt krispiga ljudet av snigelskalet när jag sakta krossar den med min stora känga

och fantiserar om det tysta lilla snigel dödsrop som hörs på en annan frekvens som bara sniglar kan höra.

Och med ett litet ondskefullt leende se på när livet lämnar snigeln och efterlämnar en fläck av något

som en gång var en levande kompakt slem klump, men som sedan mosats så platt som möjligt

och täckts av vassa skalspillror som skär in i kvarlevorna.

Vad har hänt med mig?

Varför är jag inte ond längre?

När blev jag så snäll och barmhärtig?

Jag borde dräpt jäveln för gamla goda tiders skull.